Morgonen började med att jag låste min mobil. Trött som ett as märkte jag att luren hade laddat ur under natten så jag satte i laddaren och skulle knäppa på. Jag fick någon sorts hjärnsläpp och tryckte fel pin-kod tre gånger så jag låste hela skiten. Och självklart kan jag inte min PUK-kod.
Ringde Telia som knep värre än en homofobs slutmuskel på bögparty. Det går INTE att få ut koden via telefon. Okej, säkert bra för en del. Inte bra för mig.
Ringde Telia som knep värre än en homofobs slutmuskel på bögparty. Det går INTE att få ut koden via telefon. Okej, säkert bra för en del. Inte bra för mig.
Via hemsidan då? Nej då måste jag ha bank id som jag loggar in på med dosa. Som också ligger i Stockholm. Eller så kunde jag få den via sms-till telefonen. Som jag inte kunde öppna. Eller via post. Till Stockholm. Där jag inte är.
Eftersom jag skulle få min tågbiljett för hemresan imorgon via sms var det bara att bita i det sura äpplet och köra till Teliabutiken i Hässleholm. 6 mil för några sketna bokstäver och siffror. Huvudvärk? Jodå.
Mobilen på bilden har inget med personen i texten att göra. Eller har den det?
Eftersom jag skulle få min tågbiljett för hemresan imorgon via sms var det bara att bita i det sura äpplet och köra till Teliabutiken i Hässleholm. 6 mil för några sketna bokstäver och siffror. Huvudvärk? Jodå.