London calling

London. Jag undrar hur det vore att bo där? Starta om,komma bort, prata engelska. Tror jag ska kolla upp det.

Kolsyrerap och dragspelsben.

Hemma i Stockholm igen. Det är lite konstigt men jag åker hem till Osby och jag åker hem till Stockholm.Fast det är väl så att hemma-rhemma för de flesta är väl där man är uppväxt. Hur som haver så har jag nu skumpat på ett tåg större delen av kvällen. Från fem till tio ungefär. Vill man åka billigt får man ta en timme till helt enkelt. Resan gick väl..sådär.

Det är skitjobbigt att sitta vid plats med bord för det går ju absolut inte att sträcka ut benen utan att råka trassla in sig i benen/väskan/annat som står på golvet hos den som sitter mitt emot. Så man får vackert sitta där med böjda ben eller upp och hoppa lite för att inte stelna till helt. Nu har jag ju inga långa skånkar att sträcka ut men tycker ändå det är jobbigt, jag lider med dem som har långa stiliga ben och som behöver sitta som ett dragspel i fem timmar.


Mer på resan? Tja..som de insatta vet så rapar jag ALLTID när jag dricker kolsyra. Det går liksom bara inte att stoppa. Att då ta med sig en cola light på tåget är kanske inte helt klurigt. Efter två klunkar behövde jag rapa men det kändes lite fel att lägga av ett rap där så jag höll igen. Med följden att jag gjorde sånadär "hals-rap" i över en timme. Ni vet, när man liksom rapar fast munnen är stängd. Det bubblar och låter i hela halsen. Jag höjde musiken i min iPod men jag tror inte jag lurade dem mitt emot bara för att jag själv inte hörde mina egna inombords-rap längre...Slutsats, jag ska inte dricka kolsyra i offentliga sammanhang.

Vandrande pinnar, lika tråkiga som de ser ut.

Eftersom jag ju är född i början på 70 talet så tillhör jag ju den omtalade generation x. Vi som är väldigt ironiska i allt vi gör och säger.Vår barndom var även ganska speciell då vi inte satt framför små tv skärmarn och spelade spel. Om man då inte räknar donkey kong. Nej vi lekte med varann och med våra husdjur. De flesta hade vanliga som Marsvin(malin), svart lurvig hund(helena), cockerspaniel (linda och malin), skottar(lena). Men den del hade de obegripliga husdjuren fågel och vandrande pinnar! Fåglarna förde mest en massa oväsen och bets om man försökte klappa dem. Tråkiga!

Men så de här pinnarna, Martin hade såna. De satt i ett terrarium(eller nån slags glaslåda iaf). På pinnar. Små pinnar som satt på pinnar. En del små pinnar blev långa pinnar. Sen gjorde man inte mycket mer med dem. Vi tittade på dem lite. Jag tyckte att de var tråkiga och väligt osympatiska. Jag såg väl aldrig tjusningen i det där med vandrande pinnar helt enkelt.Vad skulle man säga? -Jaha, där är den. Pinnen. -Ja. -Den ser ut som en riktig pinne. -Ja det gör den verkligen. -De kan bli långa också. -Jaha. Och det mest spännande var att ibland rymde nån pinne. Jag vet inte vad den kunde ställa till med för ofog egentligen men rymde gjorde de tydligen.De vandrande pinnarna.

Så när jag häromdagen pratade med en okänd kille på nätet och vi frågade varann frågor om den andres liv så tänkte jag nej du, nu ska jag inte fråga hur lång han är för det är annars standard (hur lång är du, vad jobbar du med, har du barn, var bor du, har du bil). Jag ställde istället frågan om vandrande pinnar. Om han hade haft det, kunde han verkligen vara ngt för mig? Svaret kom..jag var nervös..men nej. Inga pinnar. hurra! Så nu får vi se vad nästa steg kan bli. Ska jag avslöja att jag under några mörka år i ungdomen samlade på...servetter!! Jag har så mycket lik i garderoben att jag knappt vet hur jag ska lyckas hålla dem kvar där...

Ja jag flummar nu..jag är trött. haha. Sov gott alla snälla.

Fitta-ost

I söndags stod jag för middagen på mors dag. Det blev lax i ugn och på den bredde jag pesto och toppade med fetaost. Till det blandad sallad, potatis samt sås på creme fraiche, smulad fetaost med lite kryddor och sånt.

Jag vet inte om mormor smakat fetaost tidigare men när jag stod och skar den i bitar tog hon en bit och stoppade i munnen. Den minen! Hon frynte och spottade. Hon gillade INTE denna ost.
Hennes kommentar till osten hon inte riktigt har koll på vad den heter och hur den stavas:
-Ja jag förstår varför den kallas fitta-ost.

Jag dog.