Han har säkert en vacker insida.
Han också. Men jag vill icke hångla med någon av dem. Och gör jag det så skjut mig sen.
Jag har dejtat en hel del killar via nätet men det blir liksom aldrig ngt riktigt av det. Jag vill träffa en kille som är attraktiv såväl fysiskt som psykiskt. Men just det där med att jag vill träffa en man jag tycker är snygg verkar vara ngt som är fy fy för många. "Usch vad ytlig du är". Jaha? Och sen när blev det tabu att vilja attraheras fysiskt av den man träffar?
Förr fanns det så kallade panelhönor på landets dansbanor. Det var de som sällan eller aldrig blev uppbjudna. Kallades männen för ytliga bara för att de inte bjöd upp de fula tjejerna till dans? När det fanns snygga...
Klart man kan prata eller dansa med någon man inte attraheras av men det är ju i så fall för vänskaps skull. Inte för att man tänker dejta någon för att man tycker synd om vederbörande.
"Jo jag får väl bli ihop med honom för han är ju så alldaglig att han inte får någon annars. Den snygga killen hittar säkert en annan tjej så jag får offra mig helt enkelt". Jag är väl för fan ingen mesig sagoprinsessa a la Snövit heller! Som dessutom dissade dvärgarna för att bli ihop med stilige prinsen.
Det där korkade om att välja mellan en snygg men dum kille eller en ful men smart finns inte i min värld. Det finns snygga smarta och fula dumma. Jag vill ha nr ett tack. Med extra lök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar