Är jag tråkigast i sweden?

Ungefär såhär melankolisk är jag nu.

Jag kan inte sova. Det kan jag nästan aldrig. Jag ligger i sängen och försöker att inte tänka på något alls men det slutar med att jag tänker på ALLT istället. Hela natten. Jag somnar framåt morgonen och är jättetrött dagen efter. Varför är det så lätt att somna på dagen(även om jag sovit som jag ska på natten)men så svårt på natten? Jag är så avundsjuk på dem som somnar efter några minuter. Never ever att jag gjort det om jag inte tagit sömntablett.

Jag vill också kunna såhär varsom, närsom. Gärna på natten.


Jag känner mig grinig också. Och ensam. Mina vänner är så upptagna med barn, jobb, pojk och flickvänner att de liksom inte har tid så ofta. Det förstår jag. Men det är ändå tråkigt ibland. Jag insåg just att jag inte träffat någon jag känner på över en vecka. Förutom min psykolog. Jag tror dessutom att han satt och nickade till när jag var där. Då är man tråkig! Om jag babblar så mycket att psykologen somnar. Eller så vände bara hans ögon sig inåt i huvudet litegrann. Jag vet inte, men det kan jag ju inte fråga. "Ursäkta sov du eller vände sig bara ögonen litegrann?"

Jag borde kanske emigrera.