Det blir alltid värre framåt natten...

Nu är det kväll och dags att sova. Då blir jag ensam med mina tankar. jag tycker inte alls om det. Jag önskar så att någon höll om mig tills jag somnar.

Björn Skifs säger det bra:

Det blir alltid värre framåt natten
Långt från alla ljusen alla skratten
Ligger vaken
Tänker på dig
Minns för mycket
Å är ensam

Jag är tacksam

Mitt i sorgen är jag ändå tacksam. Tacksam för att jag har så underbara vänner. Vänner som ringer varje dag och hör hur det är med mig.Som skickar mig fina mail. Som kramar mig hårt. Som bryr sig så mycket. Som inte backar för att de inte vet vad de ska säga. För det vet inte jag heller.
Jag är också tacksam för mina fina släktingar som finns där och stöttar mig, mamma och pappa.

Idag har varit en väldigt tuff dag. Men Heléne tog mig ut på en lång sväng till havet. Och Malin fanns där när jag kom hem, som den underbara klippa hon är i stormen jag kallar mitt liv. Och morbror Lasse som hela tiden finns för oss. Jag är så tacksam för att ni fanns där idag (och alla andra dagar).

Min bror har fått ro

Älskade bror, jag kommer att sakna dig. Jag hoppas du är på ett skönare ställe.

Mina tankar far omkring som skållade troll i huvudet. Det är sorgetroll i min mage, i mitt hjärta och i mitt huvud. Eller troll, det är svarta bestar som vill bita sönder mig om jag låter dem.
Livet ändras så fort. Ena dagen är det släktkalas då vi firade mammas 65 årsdag. Tre dagar senare dök livet ner i en djup krater. Det känns som om vi hoppas rakt ner i islandsjävla vulkanen. För idag fann vi min storebror död. Nu får skvallertanterna något att berätta om. De flaxar ändå omkring om olyckskorpar och snackar skit. Nu har de ett dödsfall att sätta tänderna i.
Men ni som tycker om mig, mamma och pappa. Bete er inte så. Snälla. Det gör tillräckligt ont ändå ska ni veta. var varsanna, framförallt mot mamma och pappa.

Nu drabbar askan MIG

Etta på alla nyheter just nu är ASKAN. Jag har såklart också följt med för att se hur det utvecklas. Samtidigt som jag blivit fascinerad av hur mäktiga vulkaner är(kolla bara vad som hände Pompeji)så har jag ändå tänkt att, ja det är ju skönt att det inte drabbar MIG i alla fall för jag ska inte flyga någonstans.
Men idag kom jag på det. Det är MITT fel att det blev vulkanutbrott.

Det är så att jag pratat med en kille på nätet i cirka tio år. Varje gång vi bestämt att träffas har det kommit något emellan. Inte småsaker heller, utan dödsfall(två gånger), lavinolycka med koma, lunginflammation, hus som brunnit ner och lite annat. Nu i slutet av april skulle vi äntligen träffas.
- Ja men det blir väl jordbävning eller något nu istället sa jag. hehe.
Detta i tron att nej, det blir det inte för han bor i Usa i ett område där inte är vanligt med jordbävningar, och i Sverige skakar marken sällan (det i skåne förra året räknas inte även om många pratade som om de varit med om en naturkatastrof).

Vad händer? Jo en jordbävning och vulkanutbrott. Men inte här och inte där, utan på Island!
Inte ens 1963 när det spottades lava på island så att en hel ö(Surtsey) bildades fick det så stora följder för hela europa. Men nu, 2010 blir JAG drabbad.
Vulkanjävel.

Bara ett litet utbrott

Åååååh vad jag är trött på pretto-människor! Folk som tar sig själva och sina åsikter på så stort allvar att man måste le. Antingen det eller slå in tänderna på dem. Varför kan en del inte inse att de flesta människor har mer än en sida? Att man kan vara både seriös och oseriös på en gång. Att man kan prata politik såväl som mode? Jag hoppas för en del människors skull att insikt kommer med åldern. Det är synd om människorna.

Pepplåten med stort P

Jag är inget större fan av boxning men ändå gillar jag Rocky. Det är då inte fightscenerna utan själva kämparglöden jag älskar. När Rocky klarar trapporna vill jag ställa mig upp och hoppa jag också!
Alla har vi våra egna trappor att klara, både fysiska såväl som psykiska. Att få jogga uppför samma trappsteg som Rocky en dag vore underbart. Att höra låten Eye of the tiger är en jäkla bra pepp som jag ägnar mig åt lite då och då(flera gånger dagligen just nu). Konstigt nog fick jag leta igenom många videos innan jag hittade den där favoritscenen är med. Men nu så!

Glassnostalgi i stora lass.

Igår köpte jag årets första glass! Då har våren kommit på riktigt på nåt sätt. Det blev en Solero Pineapple. Alltså en ananas saftis med ananasbitar i. Den var god. Ingen sensation kanske men god. Ben & Jerry har en jordnötsglass jag tänker smaka sen också men va fan..26 kronor för en pinnglass? Nej jag snålade och tog min solero istället. För övrigt är det konstigt att den enda Ben & Jerry Gb har sålt förut är en slags glasshamburgare som ser skitäcklig ut och som lockar mig ungefär lika mycket som om det vore en riktig hamburgare fast med stelfruset kött.
Jag är inte vidare förtjust i designen av glasskartan heller. Jag föredrar modellen a la -87.

Nej annat var det förr! Nej jag tänker inte prata om att det var 3 mil att gå till skolan. Barfota. året runt. Hade man tur fick man spikskor, fast med spikarna inåt för att dana karaktären. Fast egentligen hade min generation sockiplast och bmx-cyklar. Jag ljög litegrann om längden till skolan också. Barnen som bodde utanför och gick i klasserna där det alltid var minst någon som luktade ko och som hette e och f, de fick åka skolskjuts minsann.
Mer om detta intressanta senare, nu var det glass jag började prata om ju.

Första året jag tänker kommentera är 1984. Året då jag ännu gick i mellanstadiet och gick på mellanstadiediscon. Där skulle man gärna ha kläder som hette ngt med disco. Jag minns att jag hade ett disco-skärp(rosa) och en diskodräkt(vinröd tajt overall), sen hade jag disco örhängen också. Glittriga de också. Och discopärlor till håret. Och nån slags discosmink-penna jag fick av ägaren till Gul &Bla i Kristianstad. Jag var lite för liten för kläderna där men accessoarer, de fick jag. Nu blev jag ändå aldrig uppbjuden på våra mellanstadiediscon så det kunde ju ha kvittat egentligen.(Jag var nog för disco-cool och skulle passat på studio 54 i N.Y istället). Nu svamlar jag igen. Glass var det ju!


Som ni ser har jag bara ringat in två saker här på den tjusiga glasskartan från 1984.Det är: Lollipop! Glassen jag älskade. Det var tjock, krämig citronglass överdragen med nåt rosa sött. Sånt det krasade om när man bet i den. Och pinnen! Den var gjord i jordgubbsstång. Alltså-glass OCH godis i ett! Varför försvann den??? Och min andra fråga är vad var den där fågeln för ngt? Jag hade glömt honom. Tog gb-gubben livet av gb-papegojan? Det är ett brott jag inte sett utredningar om. Drama! Bilden var överlag ganska ful 1984.



Sen kom vi då till året 1985 och jag fick en ny favorit! Jelly Splitt! Den där isglassen med dallrande gele inuti. Man gnagde av isglassen och hade sen gelén kvar som man kunde svänga lite fram och tillbaks med. Trevligt det där. För Lollipop hade ju försvunnit. De jävlarna!


Nästa intressanta glasslass kom 1987. Det magiska året då jag gick på högstaidet. Killarna som absolut inte sett mig under låg och mellanstadiet började se mig. Tadaaa! Trevligt. Tänk vad en permanent kan göra mycket ändå. Då gick man in till fritidsavdelningen där de olika rummen hade namn som Mammas grotta och Stures lustgård. Där fanns även en glasskiosk. Det var DÄR vi fick träffa Dajmstruten första gången. Folk blev som galna. ALLA skulle ha den.

Fast det var även en del andra trevligheter det året. Som Schweitzernötpinne. Eller ännu hellre - Smack! Glassen med jordnötter, kola, marshmallows och chokladglass. En dröm! Och nu verkar den ha kommit tillbaks i Ben & Jerrys nya dyra version. Som ni ser ändrade x-15 både namn och smak. x-17 var inte alls lika god. Fast bilden det här året var snygg tycker jag

rösta mig till N.Y

Hej hej
Det kommer ett riktigt blogginlägg senare men jag tänkte lägga in det här så länge. Det vore roligt att få åka till New York och jobba så klicka gärna iväg mig dit.
puss på er som röstar ;)




http://tinyurl.com/yeykb44

Delar vad jag känner idag

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.

Drömmarna vi har känns som bleka höstar.
Där har sommaren redan regnat bort.
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort.

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.

Att vilja men inte känna är nog så svårt.
Att se men inte höra.
Du vände dig bort.
Du sa inget här är givet för sådant är livet.
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan.

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.

Det måste vara Daniel Westling

Åh herregud, Daniel Westling måste ha läst min blogg igår! Han höll nog med vad jag tyckte och har blåst av bröllopet med Vickan. För jag fick ett mail idag från "Meeting Millionaires" och det här måste ju vara Daniel. Fast han bor i Chicago. Men det är nog bara som han skriver. Jag förstår ju hur han måste tråna efter mig, men sorry Danne, jag vill inte. Du får fortsätta din skola till att bli kungligt bihang. Som en blindtarm ungefär.

Min kungliga krönika

Varför kan man inte gå ur monarkin? Om jag inte tror på gud kan jag ju gå ur svenska kyrkan. Snipp snapp. Men kungahuset måste vi tro på i evighet amen.
Jag har ingen lust att betala apanage för fem personer som gör vad de nu gör. Klipper band, inviger sjukhus(det är väl då man klipper band i och för sig), klappar sjuka ungar på huvudet, är med på utställningar och middagar. Jätteduktigt. Verkligen.

Jag har väl aldrig trott att de fem i kungafamiljen tillhör de vassaste knivarna i lådan, därför blir jag inte förvånad när Carl-Philip dejtar en tjej som är så mediekåt att hon visar brösten i Slitz. De tjejerna är väl inte heller direkt kända för sina skarpa hjärnor. A match made in heaven. Men jag har ingen lust att betala när de tu blir ett! Inte för Daniel och Victoria, inte för Madeleine och Jonas och ej heller för prinsen och hans tutt-tjej.

De är så otroligt ointressanta Vad står det om i tidningarna? Jo om hur dyra väskor och kläder de har. Gäsp. Eller hur snygg Madeleine är. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - jag känner tjejer som är så otroligt mycket snyggare än denna lilla hamsterkindade kvinna. Om hon hetat Madde Bengtsson och kom från Värnamo, klädde sig i kläder från H&M och jobbade i den lokala ica-affären, hade folk tyckt att hon är så fantaaaastiskt vacker då? I think not.

Nu tror ni kanske att jag är avundsjuk. Nej. Jag vill inte se ut som dem eller ha deras (brist på)intellekt.Men jo, visst vore det kul om hela svenska folket tvingades betala för att jag klappar en unge på huvudet och pungar ut med pengar när jag gifter mig. Jag hade nog fnissat i smyg.

Hej jag tycker om djur och natur och min högsta önskan är fred på jorden. Får jag rollen som prinsessa nu?

Gullig tjej men vacker? Kom igen. Bara för att hon inte ser ut som resten av Europas fula prinsessor(några få undantag) så gör det inte henne per automatik vacker.

Hellre harakiri än Ikea-barn

Att gå på Ikea i Älmhult brukar vara en mysig upplevelse. Jag tycker mycket bättre om det än de två Ikea varuhus som finns i Stockholm. Skönare atmosfär liksom. förutom idag. Men på annandag påsk spelar det nog ingen roll vilket Ikea man än åker till för det lär vara helvetet på jorden på alla.

Det kryllade av skrikande ungar och deras tafatta föräldrar. Eller föräldrar med jättebarnvagnar som inte flyttar sig. Här står jag! Som en jävla trafikpolis står de där och pöser och går de sen några steg så görs det helst lååååångsamt.Fy helvete för ungar på Ikea!!!
Jag kommer aldrig åka dit en helgdag igen, förr begår jag harakiri.

Jag blir mer och mer övertygad om att jag inte vill ha barn. De är jobbiga, skrikiga och allmänt pissjobbiga (med extremt få undantag). Hela min livmoder drar ihop sig i protest vid bara tanken på att inhysa en unge.
Det borde vara körkort på att få skaffa barn. De som inte vet hur man uppfostrar borde inte få skaffa. För bortskämda, skrikiga skitungar återspeglar ju oftast bara hur deras mamma/pappa uppfostrat dem.

Nu ska jag lägga mig på spikmattan och försöka komma över min barn-irritation.

*asg* *lol* och annat skoj

Jag satt just och läste om Aralsjön på Aftonbladet.se och blev chockad över hur mycket av sjön som är borta. 90 procent! När jag var liten var ju Aralsjön en av de stora sjöarna i världen som man satt och pluggade in tillsammans med städer, floder och annat till geografiproven där man sen skulle pricka ut på tomma kartor var de låg. Och nu finns den knappt kvar.

Fast nu var det egentligen inte alls det jag tänkte skriva om. Utan om en av kommentarerna som folk lämnat angående artikeln. En av människorna hade skrivit något där han/hon avslutade med *asg*. Används det uttrycket verkligen än?

Uttryck som *asg*(asgarv) eller den engelska motsvarigheten *lol*(laughing out loud)...Varför? Jag får en halvhysterisk känsla i kroppen om någon använder det 2010. Som om personen stannade kvar i 2004 och desperat försöker använda skämt som var gamla redan då. Lite som när man skrattar artigt åt någon som drar en rolig historia man hört 135 gånger. Eller så skrattar man inte alls. Men för att det inte ska bli väldigt konstig stämning så ler man lite förstrött samtidigt som 2004-människan själv *asg*'ar. Hur ofta är det vi asgarvar egentligen? På riktigt. Varför asgarvar en del så så ofta i text. Är text roligare?

Överhuvudtaget används väl det här med att göra saker inom stjärnor väldigt lite nuförtiden? Ni vet..*skrattar* *kliar mig i huvudet* *fiser* och andra verb. Eller är det jag som missat något? *undrar*
Släpp sargen och kom in i 2010. *bjuder in*

Både Bollen och jag har tappat studsen

Okej, första två nej tacken från förlag dit jag skickat min barnbok om "Bollen som tappade studsen". Båda är numera ett så jag fick ett negativt kinderägg på något vis. Hey, du får inte bara ett utan TVÅ nej i ett och samma mail.
Nu tappade jag tron på att höra ngt positivt från de fyra andra jag också skickade till. Jag tappade nog tron på ganska mycket nu. Tänk vad ett mail kan göra. Det är inte lika kul med påsk längre :(