Ofattbart. Det är så det känns just nu. Jag kan inte förstå det som hänt.
Jag är arg och ledsen. Ledsen över att min bror är borta för alltid. Arg för att livet är så jävla orättvist.Varför drabbas en del som fan medan andra glider fram genom livet på en räkmacka. Jag är förbannad på livet. Om livet vore en fysisk människa hade jag gått fram och gett honom eller henne en sån jävla käftsmäll.
-Här har du tillbaks lite ditt as! på nåt sätt.
Jag är glad över vännerna som hörs av och som vill finnas där för mig. det betyder så otroligt mycket.De som finns där för mamma och pappa uppskattar jag minst lika mycket. De som däremot kallat sig vänner men inte ids höras av, de människorna plockar jag bort från mitt liv. energitjuvar är nog det jag behöver minst av allt just nu. Kan okända människor skicka en kram till mig så borde ju de jag ställt upp för åtminstone kunna kläcka ur sig nåt litet "beklagar". Det betyder mer än vad man kan tro för de efterlevande ska ni (de som inte redan vet)veta.
Efter två nätter utan sömn. Det vill säga ungefär tre dygn med två timmars sömn (på dagen idag) så är jag trött och mår illa. Jag vill bara sova sova sova. Håll tummarna för att jag får göra det är ni söta.
puss o kram till mina vänner och fina släktingar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
usch stumpa.... du måste ju sova... lätt att säga de vet jag. Ring när som... de vet du (hoppas jag) Styrkekramar i massor från mej till dej
SvaraRaderaLivet är för jävligt. Jag håller med dig.
SvaraRadera"Dom finaste änglarna plockar Gud hem först..!"
Hoppas du fått sova i natt.
Tänker på er!
Kram
Chrissie
Stackars dig... du måste verkligen sova för att orka igenom det här, men det är just det där med att man måste något som gör det helt omöjligt att genomföra. Prova en distraherande kärleksfilm tex Broar över Madison county eller något, som definitivt kan fungera som ett sömnpiller, jag önskar att jag bodde lite närmare för att lyssna på mitt babbel skulle också kunna funka... Tänker på er alla och skickar många stora kramar.... / Annika
SvaraRaderaTänker på dig...det är för många som "plockas hem" för tidigt... Kram / Maria
SvaraRadera