Jag saknar dig.

Mikael, jag saknar dig så. Jag vill att allt ska vara en hemsk dröm och allt ska bli som vanligt igen. Jag vet att du inte läser min blogg så jag vet inte varför jag skriver till dig? Eller kanske de har datorer i himlen? Jag hoppas det. Jag hoppas du vet hur vi saknar dig härnere på jorden. Jag hoppas det är kul att vara ängel, för det är jag söker på att du är. Vita vingar och en vit nattsärk.

Hej hej Conny Ray. Nu är det ingen som förstår det längre. Inte våra andra tecken heller.

Jag tänker på dig och drömmer om dig varje natt så du finns fortfarande med och kommer alltid att göra det i mitt hjärta. Men jag vill ju ha dig HÄR, ha min storebror tillbaka. Få tillbaks våra glada minnen från förr. Hur vi lekte stubben. Hur vi ofta sjöng i bilen. Mamma sa att vi försökte överrösta varann vid favoritlåten "Michelangelo". Vi retades och slogs, det vill jag också ha tillbaks.Det enda jag inte vill ha är mitt sista minne av dig. Det är för tungt.

Stanna karusellen!

Jag hatar nätterna. Nu är det natt och jag kan som vanligt inte somna. Jag ligger bara och grubblar. Jag känner mig så otroligt ledsen över att Mikael inte finns kvar längre. Jag gav upp försöken att sova och tänkte ta fram en dvd jag bränt med foton, artiklar jag skrivit i skolan, min cv...ja det mesta jag hade i datorn innan den kraschade. Men vad hände`? Jo den verkar vara tom. När jag brände den så funkade den men ngt måste gått hemskt fel för ALLT är borta och det ligger inte kvar i datorn heller eftersom den som sagt kraschat så jag fick sopa rent och starta om.

fotona jag hade där är borta för alltid men artiklar osv har jag på papper iaf så jag får väl scanna och ha mig. Helvetes jävla skit!

Kan inte livet få gå min väg en endaste liten sketen gång? Räcker det inte med att hjärtat blöder, måste resten av livet också jävlas? Kan man inte stanna den här jävla karusellen som kallas mitt liv? Jag vill hoppa av. Eller byta till en roligare.

Bästa brännan vinner

Jag har funderat över en sak, och det är varför vi svenskar är så besatta av solbränna? Är det för att det är så mörkt största delen av året att vi slänger både vett och kläder när solen tittar fram? Solfaktor? ääääh, jag ska bli BRUN!

En av de första frågorna vi ställer om någon varit utomlands är: hade ni fint väder? Tätt följd av frågan vi egentligen undrar :är du solbränd? Detta om man pratar i telefon. Träffas man utan att ha ställt frågorna via luren så synar man personen noga för att se hur brun han/hon är. För det är ju nyansen av brunhet som avgör hur lyckad en semester varit. Inte om man faktiskt haft skitkul men hållit sig i skuggan hela tiden och lyckats förbli magnecyl-vit. Nope, då kan inte resan ha varit så lyckad för vi VET ju att solbränna=lycka.

Jag är likadan själv så jag skyller inte ifrån mig. När vi skulle åka till Turkiet för några veckor sen inspekterade jag folket som kom ut från dörrarna på Sturups flygplats. Alla var vita! Det vet ju alla att solbrännan har en tendens att ramla av på flyget hem. (panik! jag ska ju visa upp min bruna färg, helvete!).
Men ALLT brukar ju inte ramla av, förutom på de här människorna då.

Lite konstigt är det allt, vårt beteende. Snyggast solbränna vinner.

Min bränna ramlade redan nere i turkiet, jag har ömsat skinn som värsta huggormen sen dess. Jag vinner alltså inte. Fan.