Bästa brännan vinner

Jag har funderat över en sak, och det är varför vi svenskar är så besatta av solbränna? Är det för att det är så mörkt största delen av året att vi slänger både vett och kläder när solen tittar fram? Solfaktor? ääääh, jag ska bli BRUN!

En av de första frågorna vi ställer om någon varit utomlands är: hade ni fint väder? Tätt följd av frågan vi egentligen undrar :är du solbränd? Detta om man pratar i telefon. Träffas man utan att ha ställt frågorna via luren så synar man personen noga för att se hur brun han/hon är. För det är ju nyansen av brunhet som avgör hur lyckad en semester varit. Inte om man faktiskt haft skitkul men hållit sig i skuggan hela tiden och lyckats förbli magnecyl-vit. Nope, då kan inte resan ha varit så lyckad för vi VET ju att solbränna=lycka.

Jag är likadan själv så jag skyller inte ifrån mig. När vi skulle åka till Turkiet för några veckor sen inspekterade jag folket som kom ut från dörrarna på Sturups flygplats. Alla var vita! Det vet ju alla att solbrännan har en tendens att ramla av på flyget hem. (panik! jag ska ju visa upp min bruna färg, helvete!).
Men ALLT brukar ju inte ramla av, förutom på de här människorna då.

Lite konstigt är det allt, vårt beteende. Snyggast solbränna vinner.

Min bränna ramlade redan nere i turkiet, jag har ömsat skinn som värsta huggormen sen dess. Jag vinner alltså inte. Fan.