Sex månader av sorg och saknad

Sex månader. Ett halvt år. Tiden går så otroligt fort men jag förstår ändå inte att Mikael är borta. Att han inte kommer hem till jul. Att vi inte ska syskonbråka mer. Att vi inte ska köra våra väldigt interna skämt. Att vi inte ska sitta och lyssna på musik genom luren tillsammans. Jag fattar det inte och jag tycker det är så jävla orättvist. Man ska inte dö när man är 43 år.

Trots att det gått ett halvår har vi fortfarande inte fått något klart besked från patologen i Lund, men efter ett långt samtal med obducenten idag känns det klarare. Många av mina tusen frågor fick svar. Hjärtinfarkt.

Jag tänder ett ljus för dig idag kära lilla storebror. Vi saknar dig.

Killar på svenska dejtingsajter.

Det är liksom inte alls samma sak på svenska dejtingsajter...Och då har jag ändå tagit några med i sammanhanget helt normalt utseende(ja de är säkert snälla). Mupparna har ofta lagt till så att man(inte jag iaf)kan kopiera bilder. De flesta har ingen bild alls och söker förmodligen de som ser enbart till inre skönhet...yeah right. Lycka till med att få svar. Eller så kanske de har sin motorcykel, bil eller hund. hur i helvete ska jag bli intresserad nog att svara när jag ser en motorcykel???

Så att jag tröttnat på det här med dejting är kanske inte helt konstigt. Det blir bli att emigrera om man ska hitta en vettig kille.

Amerikanska killar på dejtingsajt

Jag är fortfarande med på sajten meetingmillioraires.com.Det är hur korkat som helst för jag har inte råd (70 euros i månaden är lite VÄL saftigt) att vara med fullt ut så jag kan läsa mailen jag får och svara på dem. Nu kan jag bara se att de skickat och vem som skickat. Att jag inte gått ur än beror på männen som skickar. De allra flesta är från usa, mestadels N.Y eller californinen. Jag tror jag ska ta mig en sväng över atlanten faktiskt.

Killarna på svenska sajter ser ut som..tja..Och om de är snygga är de i 100 fall av 100 oseriösa. Jag har inte sett ett enda exempel på en snygg kille som vill något vettigt(om man nu inte ser enbart kk som vettigt) på svenska dejtingsajter. Vill man slå sina påsar ihop med en kille från nätet i sverige får man hålla till godo med..hmm..mindre än vad jag vill ha.(Inget illa ment mot er som träffat sina killar via nätet)

Jag tänkte visa lite vad jag menar. Här är några (orkar inte lägga upp alla)av killarna från meetingmillionaires. Har visat några förut, här kommer fler. Håll till godo ;)

Smaken är ju som baken men de här faller i alla fall MIG i smaken och det är ju huvudsaken :)

Stand up och fina paket

Nu är klockan jättemycketmittinatten och jag borde sova eftersom jag ska iväg på dop imorgon. Men nu har jag varit så klurig att jag stannat uppe och slagit in doppresenten i förskott. Det ni! Jag tycker det är väldigt roligt att slå in med fint papper och band, rosetter och hej och hå. Men ofta kommer jag på det där med att presenten ska slås in just innan jag ska sticka iväg. Därför har det på sistone blivit en hel del..ähum..här är din present..inuti påsen från hm, ica eller kanske en med hundvalpar på. Grattis.

Det känns inte som om jag gett bort något på riktigt om jag inte har metervis med krullat eller rosettat band. Därför är jag nu uppe klockan halv tre. Om jag lagt mig innan hade jag kanske hunnit göra det i god tid innan kyrkan. Men troligtvis inte. Jag får alltid så mycket annat för mig den där sista halvtimmen innan jag ska gå någonstans.

Jag har även ägnat mig åt att gnugga bort mitt svarta nagellack(det passar inte riktigt på dop). Det hade jag lackat så fint kvällen till ära då jag och några vänner gick på stand-up på Norra brunn. Vilket för övrigt var underbart roligt. Dominik Henzel och André Wickström-tack för att ni fick mig att skratta så kinderna värkte. Det behövde jag!
Okej, nu är det dags att sova.

Mobiljävel

Morgonen började med att jag låste min mobil. Trött som ett as märkte jag att luren hade laddat ur under natten så jag satte i laddaren och skulle knäppa på. Jag fick någon sorts hjärnsläpp och tryckte fel pin-kod tre gånger så jag låste hela skiten. Och självklart kan jag inte min PUK-kod.
Ringde Telia som knep värre än en homofobs slutmuskel på bögparty. Det går INTE att få ut koden via telefon. Okej, säkert bra för en del. Inte bra för mig.

Via hemsidan då? Nej då måste jag ha bank id som jag loggar in på med dosa. Som också ligger i Stockholm. Eller så kunde jag få den via sms-till telefonen. Som jag inte kunde öppna. Eller via post. Till Stockholm. Där jag inte är.

Eftersom jag skulle få min tågbiljett för hemresan imorgon via sms var det bara att bita i det sura äpplet och köra till Teliabutiken i Hässleholm. 6 mil för några sketna bokstäver och siffror. Huvudvärk? Jodå.

Mobilen på bilden har inget med personen i texten att göra. Eller har den det?

Patologjävlar

Hej och hå, idag har varit en dag då det verkligen gått upp och ner.
Jag vaknade och var inte så gruvligt trött som jag varit på sistone och det var så himla skönt. Kanske är det järntillskottet som kickat in och fått mig piggare.

Hur som haver, efter duschen började jag att fundera på om jag skulle ringa patologen i Lund. Vi har nu väntat i exakt 4 månader på att få veta Mikaels dödsorsak. Jag har varit nervös i ett par veckor nu när jag vet att det varit dags för mamma att vittja brevlådan. Tänk om det är idag brevet kommer? Usch och fy. Fast vi vill ju ändå veta. Frågorna är många och svaren få. Därför tog jag tjuren vid hornen och ringde.

Jag svettades och hade hjärtklappning (jag gillar ju inte att ringa upp släkt och vänner ens)så det var ett tufft samtal att ringa då jag trodde jag skulle få jobbiga uppgifter.
Men nä, de är inte klara. FYRA månader efter han dog och tre efter han begravts är de fortfarande inte färdiga.
- Nej för det har ju varit semestrar och så.
Va fan, ska hela sverige behöva stanna för att det är semester? Och hur många börjar sin semester i mars, april eller juni? De borde ju hunnit en bit på vägen då menar jag med tanke på att han dog 20 april.

Visst är det en fin tanke med lång semester åt alla. Men varför stannar allt? Viktiga saker som att sörjade anhöriga får svar på sina frågor och kanske kan gå vidare i sorgen och med sina liv. Men nä. Glöm det. En månad till får vi vänta! FEM månader alltså. Det är så jävla galet. Förr tog det cirka 3 veckor. Funderar på att skriva ihop en artikel om de här galenskaperna.

Att dagen gick upp och ner var väl för att efter det samtalet blev det bättre. Fika med min syster Linda (nej vi är inte biologiska systrar, vi har liksom bara valt det) och sötaste Max. Det blev en del shopping också. Skursaker åt mig (inte kul),presenter för Linda (roligt).
Sen åkte jag iväg till min gamla vän Jessica för middag. Grillat, sallad och ugnspotatis samt vin till det. Gott gott! Att äta mat som andra lagat är bland det bästa jag vet. Jag är själv inne i en extrem trött-på-laga-mat period. Vill icke!

Hoppas ni får en fin lördag.
Nattinatt

Big ben standup comedy

I söndags var jag och två vänner på stand up comedy på Big ben här på söder. Jag tyckte det kunde vara en kul avslutning på veckan som Lena varit hos mig och hälsat på. Det var väl, sådär. Det var kul att gå ut en sväng men stället var ungefär 300 grader varmt så vi stod som packade sillar i en källare med svetten rinnandes längmed ryggraden. Ni som äger stället..det finns en ny uppfinning som kallas luftkonditionering. Kan vara något att tänka på kanske.

Big ben har gratis inträde. Bra tänkte jag som är fattig som en lus.Det är säkert bra underhållare där ändå. Men tyvärr är det väl lite så att man får vad man ger. Nog för att det var en hel miljon människor som skulle uppträda och vara roliga (de tog aldrig slut), så jo vi fick oss en hel del skratt. För av miljonen(ca 10) var det nog tre som var ganska roliga.
Det var ca 50/50 av män och kvinnor som uppträdde men tyvärr-ståupp kvinnor är i mitt tycke nästan aldrig roliga. I stort sett ALLA pratar om dagishämtning, mens och åldersnoja. Gäsp!

En av tjejerna var en argsint liten palestinasjal som försökte sig på att göra politisk humor. Detta med en tillgjord pilsnerfilms-röst. Anderssonskans Kalle goes arg feminist ungefär. Hon var inte som de andra men hon var inte rolig för det. När en kvinna med asperbergers, adhd och vad det mer var kom upp på scen och berättade om knulleriet med sin man, ja då gick vi.

Om vänner och bekanta.

Idag såg jag att en vän skrivit på sin msn om att hon är trött på envägs-vänskap och nu rensar ut bland sina vänner. Det fick mig att fundera på om hon inkluderade mig i utrensningen. Jag vet att jag nog inte varit den bästa av vänner när det kommer till att höras av de senaste månaderna. Om jag är kass på att ringa i vanliga fall pga jag helt enkelt inte tycker om att ringa upp folk(det gäller alla från mormor till myndigheter..fråga mig inte varför för jag gillar att prata), ja då har jag varit ännu sämre sen min bror dog. Dock tror jag att mina riktiga vänner och släktingar förstår det. Eller att ni säger åt mig.

För den som undrar hur jag, mamma och pappa mår så kan jag bara svara..upp och ner. Det går inte att förklara för någon som inte varit med om samma sak själv. Ena dagen är det ok och nästa är det åt helvete och det går inte riktigt att vara förberedd på när helvetesdagarna kommer. Det är bara att hoppas de blir färre.

Jag saknar dig.

Mikael, jag saknar dig så. Jag vill att allt ska vara en hemsk dröm och allt ska bli som vanligt igen. Jag vet att du inte läser min blogg så jag vet inte varför jag skriver till dig? Eller kanske de har datorer i himlen? Jag hoppas det. Jag hoppas du vet hur vi saknar dig härnere på jorden. Jag hoppas det är kul att vara ängel, för det är jag söker på att du är. Vita vingar och en vit nattsärk.

Hej hej Conny Ray. Nu är det ingen som förstår det längre. Inte våra andra tecken heller.

Jag tänker på dig och drömmer om dig varje natt så du finns fortfarande med och kommer alltid att göra det i mitt hjärta. Men jag vill ju ha dig HÄR, ha min storebror tillbaka. Få tillbaks våra glada minnen från förr. Hur vi lekte stubben. Hur vi ofta sjöng i bilen. Mamma sa att vi försökte överrösta varann vid favoritlåten "Michelangelo". Vi retades och slogs, det vill jag också ha tillbaks.Det enda jag inte vill ha är mitt sista minne av dig. Det är för tungt.

Stanna karusellen!

Jag hatar nätterna. Nu är det natt och jag kan som vanligt inte somna. Jag ligger bara och grubblar. Jag känner mig så otroligt ledsen över att Mikael inte finns kvar längre. Jag gav upp försöken att sova och tänkte ta fram en dvd jag bränt med foton, artiklar jag skrivit i skolan, min cv...ja det mesta jag hade i datorn innan den kraschade. Men vad hände`? Jo den verkar vara tom. När jag brände den så funkade den men ngt måste gått hemskt fel för ALLT är borta och det ligger inte kvar i datorn heller eftersom den som sagt kraschat så jag fick sopa rent och starta om.

fotona jag hade där är borta för alltid men artiklar osv har jag på papper iaf så jag får väl scanna och ha mig. Helvetes jävla skit!

Kan inte livet få gå min väg en endaste liten sketen gång? Räcker det inte med att hjärtat blöder, måste resten av livet också jävlas? Kan man inte stanna den här jävla karusellen som kallas mitt liv? Jag vill hoppa av. Eller byta till en roligare.

Bästa brännan vinner

Jag har funderat över en sak, och det är varför vi svenskar är så besatta av solbränna? Är det för att det är så mörkt största delen av året att vi slänger både vett och kläder när solen tittar fram? Solfaktor? ääääh, jag ska bli BRUN!

En av de första frågorna vi ställer om någon varit utomlands är: hade ni fint väder? Tätt följd av frågan vi egentligen undrar :är du solbränd? Detta om man pratar i telefon. Träffas man utan att ha ställt frågorna via luren så synar man personen noga för att se hur brun han/hon är. För det är ju nyansen av brunhet som avgör hur lyckad en semester varit. Inte om man faktiskt haft skitkul men hållit sig i skuggan hela tiden och lyckats förbli magnecyl-vit. Nope, då kan inte resan ha varit så lyckad för vi VET ju att solbränna=lycka.

Jag är likadan själv så jag skyller inte ifrån mig. När vi skulle åka till Turkiet för några veckor sen inspekterade jag folket som kom ut från dörrarna på Sturups flygplats. Alla var vita! Det vet ju alla att solbrännan har en tendens att ramla av på flyget hem. (panik! jag ska ju visa upp min bruna färg, helvete!).
Men ALLT brukar ju inte ramla av, förutom på de här människorna då.

Lite konstigt är det allt, vårt beteende. Snyggast solbränna vinner.

Min bränna ramlade redan nere i turkiet, jag har ömsat skinn som värsta huggormen sen dess. Jag vinner alltså inte. Fan.

London calling

London. Jag undrar hur det vore att bo där? Starta om,komma bort, prata engelska. Tror jag ska kolla upp det.

Kolsyrerap och dragspelsben.

Hemma i Stockholm igen. Det är lite konstigt men jag åker hem till Osby och jag åker hem till Stockholm.Fast det är väl så att hemma-rhemma för de flesta är väl där man är uppväxt. Hur som haver så har jag nu skumpat på ett tåg större delen av kvällen. Från fem till tio ungefär. Vill man åka billigt får man ta en timme till helt enkelt. Resan gick väl..sådär.

Det är skitjobbigt att sitta vid plats med bord för det går ju absolut inte att sträcka ut benen utan att råka trassla in sig i benen/väskan/annat som står på golvet hos den som sitter mitt emot. Så man får vackert sitta där med böjda ben eller upp och hoppa lite för att inte stelna till helt. Nu har jag ju inga långa skånkar att sträcka ut men tycker ändå det är jobbigt, jag lider med dem som har långa stiliga ben och som behöver sitta som ett dragspel i fem timmar.


Mer på resan? Tja..som de insatta vet så rapar jag ALLTID när jag dricker kolsyra. Det går liksom bara inte att stoppa. Att då ta med sig en cola light på tåget är kanske inte helt klurigt. Efter två klunkar behövde jag rapa men det kändes lite fel att lägga av ett rap där så jag höll igen. Med följden att jag gjorde sånadär "hals-rap" i över en timme. Ni vet, när man liksom rapar fast munnen är stängd. Det bubblar och låter i hela halsen. Jag höjde musiken i min iPod men jag tror inte jag lurade dem mitt emot bara för att jag själv inte hörde mina egna inombords-rap längre...Slutsats, jag ska inte dricka kolsyra i offentliga sammanhang.

Vandrande pinnar, lika tråkiga som de ser ut.

Eftersom jag ju är född i början på 70 talet så tillhör jag ju den omtalade generation x. Vi som är väldigt ironiska i allt vi gör och säger.Vår barndom var även ganska speciell då vi inte satt framför små tv skärmarn och spelade spel. Om man då inte räknar donkey kong. Nej vi lekte med varann och med våra husdjur. De flesta hade vanliga som Marsvin(malin), svart lurvig hund(helena), cockerspaniel (linda och malin), skottar(lena). Men den del hade de obegripliga husdjuren fågel och vandrande pinnar! Fåglarna förde mest en massa oväsen och bets om man försökte klappa dem. Tråkiga!

Men så de här pinnarna, Martin hade såna. De satt i ett terrarium(eller nån slags glaslåda iaf). På pinnar. Små pinnar som satt på pinnar. En del små pinnar blev långa pinnar. Sen gjorde man inte mycket mer med dem. Vi tittade på dem lite. Jag tyckte att de var tråkiga och väligt osympatiska. Jag såg väl aldrig tjusningen i det där med vandrande pinnar helt enkelt.Vad skulle man säga? -Jaha, där är den. Pinnen. -Ja. -Den ser ut som en riktig pinne. -Ja det gör den verkligen. -De kan bli långa också. -Jaha. Och det mest spännande var att ibland rymde nån pinne. Jag vet inte vad den kunde ställa till med för ofog egentligen men rymde gjorde de tydligen.De vandrande pinnarna.

Så när jag häromdagen pratade med en okänd kille på nätet och vi frågade varann frågor om den andres liv så tänkte jag nej du, nu ska jag inte fråga hur lång han är för det är annars standard (hur lång är du, vad jobbar du med, har du barn, var bor du, har du bil). Jag ställde istället frågan om vandrande pinnar. Om han hade haft det, kunde han verkligen vara ngt för mig? Svaret kom..jag var nervös..men nej. Inga pinnar. hurra! Så nu får vi se vad nästa steg kan bli. Ska jag avslöja att jag under några mörka år i ungdomen samlade på...servetter!! Jag har så mycket lik i garderoben att jag knappt vet hur jag ska lyckas hålla dem kvar där...

Ja jag flummar nu..jag är trött. haha. Sov gott alla snälla.

Fitta-ost

I söndags stod jag för middagen på mors dag. Det blev lax i ugn och på den bredde jag pesto och toppade med fetaost. Till det blandad sallad, potatis samt sås på creme fraiche, smulad fetaost med lite kryddor och sånt.

Jag vet inte om mormor smakat fetaost tidigare men när jag stod och skar den i bitar tog hon en bit och stoppade i munnen. Den minen! Hon frynte och spottade. Hon gillade INTE denna ost.
Hennes kommentar till osten hon inte riktigt har koll på vad den heter och hur den stavas:
-Ja jag förstår varför den kallas fitta-ost.

Jag dog.

Änglar finns

Jag borde sova nu för jag är bortom trötthet egentligen. Men jag sitter och letar änglasmycken. Det vill säga ett hänge i form av en ängel som jag tänkt ha i en ganska lång(50-60 cm nånting) silverkedja om halsen. Silver är det jag tänkt men nu hittade jag en fin i bergskristall och silver också. Ska kika vidare. Vet ni några fina änglar så tipsa gärna.

Kan man gradera sorg?

Jag har funderat på det här med sorg och att må dåligt. En del människor ska envisas med att försöka göra jämförelser med de som har det värre. Som om till exempel en småbarnspappa dör, så är det mycket värre på något sätt än att min bror dött. Menar de att småbarnspappans anhöriga har större rätt att må skit och vara jätteledsna för att barn förlorat sin pappa? Eller varför jämför människor graden på folks elände? Finns det någon skala med 1-10 på hur dåligt man får må beroende på situationen man är i? Jag måste i så fall ha missat den.

Om jag tycker att jag är fattig och knappt har råd med mat så jo, folk i Afrika HAR det ju värre, men får jag inte tycka att min situation är skit för det? Det kommer alltid att finnas människor som drabbats värre än någon annan, men det finns ju de som alltid har det bättre också.
Men mår man dåligt så säger Jante-fjante-Sveriga att nejdu, du kunde minsann haft det värre så sluta upp med det nu. Tänk på "ett exempel med någon jag oftast inte känner och därför inte bryr mig speciellt mycket om", DE har minsann det hemskt!

För fan, låt folk sörja, vara ledsna och/eller må skit utan att trycka upp jämförelser och på så vis förminska mitt(och andras)mående!

Låt imorgon bli igår

Hjärtat bankar hårt,naglarna nedbitna. Ögonen är torra av för många tårar som inte vill rulla över mina kinder. Jag vill inte se allt kul folk ska hitta på. För imorgon ska jag vara med om att begrava min storebror. Jag kan inte förstå det. Låt imorgon bli igår.

Tillbaks i Osby

Nu är jag tillbaks i skåneland igen. Jag åkte tåget ner igår morse kl 8.25. Största delen av resan gick bra. Jag slapp ha någon bredvid mig och lyckades småslumra lite emellanåt. Detta hade jag inte kunnat göra utan min älskade iPod i öronen för i närheten av mig satt BARN. Skrikande, bråkande jävla ungar. Jag tycker om en del barn. Andra tycker jag inte ett endaste dugg om. Som de flesta antar jag. Barn på tåg tycker jag oftast inte alls om.
När man bokar biljett kan man välja om man vill sitta i vagn där djur är tillåtna,plats med bord, fönster osv. Varför kan det inte finnas barnfria vagnar? Det finns ju mobilfria vagnar som ska vara lugna. Men kan det inte finnas såna där folk bara är lugna...för det är då fan inte mobilen som är mest störande på ett tåg.

Tåget var lite försenat men mamma och pappa stod snällt och väntade på mig i Hässleholm (tågen stannar sällan i Osby så man får fint vinka hej hej när man åker förbi och stannar två mil längre söderut). Jag tror förresten att det var sveriges längsta tåg. 19 vagnar. När föraren var framme i Hässleholm hade vi i vagn 17 bara hunnit ungefär till Hästveda.

När vi kom hem var det bakelse och kaffe. Efter kaffet tyckte jag mig se något underligt i ögonvrån. Därute vid fågelbadet stod herr och fru gränsand. Först klev frugan ner och snart simmade båda två omkring där.

Jag hann precis fiska fram kameran och fotografera innan fröken Maja hoppade fram från buskarna och skrämde iväg det simmande paret. Vet ni att gräsandshannen kallas drake förresten? Jag kan mycket jag.

Picknick i parken

Idag har mitt liv varit bättre. Linda och babyMax kom hem till mig och myste en stund. Sen fixade vi en picknick korg med kaffe, muffins, bullar och kakor och traskade iväg till Mariatorget. Som ju är en park och borde heta Mariaparken. ¨Där satte vi oss i gräset på en filt och njöt av solen och tittade lite surt på alla hånglande par i närheten. Surt för att jag ju också vill...Lägger ut en liten bild av det imorgon. orkar inte fippla med det nu. Trött som en liten liten get.

Hoppas prinsen hoppar fram snart. Enligt Linda är jag förtjänt av en rik, snygg, snäll, generös, rolig kille med hus lite här och var så det passar in rent logistiskt i våra framtidia liv :) Undrar var jag kan finna mig en sån klimp.

Idag fick jag en råååsa 8gb iPod av en vän. Det var väldigt snällt av honom tycker jag :)

Nu ska denna här sova. Gott, länge och utan mardrömmar hoppas jag. Puss o kram på er.

Sketans tisdagar

Jag vill skriva om något positivt idag. Men just idag är det tisdag och om jag hatade tisdagar förut så avskyr jag dem ännu mer nu eftersom det var en tisdag min storebror dog.3 veckor idag. Det gör så ont i magen, som om någon slår mig hårt så att jag tappar luften. Så känns det. Och trött. Och huvudvärk.
På lördag åker jag ner till Osby igen för nästa vecka är det begravning. Jag är så nervös. Vill inte inte inte, för då är det liksom sant.

Jag vet inte om jag skrivit det tidigare(minnet suger just nu), men för den som undrar över hur det gått med Bollen så har jag fått nej från alla sex förlag nu.

Något enda positivt ska jag väl kunna klämma ur mig. Hmm, kommer inte på något. Jo, förra fredagen fick jag tre bananer för en femma för att försäljaren på Hötorget tyckte att jag var vacker. Det ni! Det har han nog knappt sagt förut..."Du har så vackra ögon och dina torra körsbärsläppar". Jag tror han menade att jag inte hade läppstift eller läppglans. Fast det lät ju väldigt fnasigt på nåt sätt.

Livet borde ha stryk

Ofattbart. Det är så det känns just nu. Jag kan inte förstå det som hänt.
Jag är arg och ledsen. Ledsen över att min bror är borta för alltid. Arg för att livet är så jävla orättvist.Varför drabbas en del som fan medan andra glider fram genom livet på en räkmacka. Jag är förbannad på livet. Om livet vore en fysisk människa hade jag gått fram och gett honom eller henne en sån jävla käftsmäll.
-Här har du tillbaks lite ditt as! på nåt sätt.

Jag är glad över vännerna som hörs av och som vill finnas där för mig. det betyder så otroligt mycket.De som finns där för mamma och pappa uppskattar jag minst lika mycket. De som däremot kallat sig vänner men inte ids höras av, de människorna plockar jag bort från mitt liv. energitjuvar är nog det jag behöver minst av allt just nu. Kan okända människor skicka en kram till mig så borde ju de jag ställt upp för åtminstone kunna kläcka ur sig nåt litet "beklagar". Det betyder mer än vad man kan tro för de efterlevande ska ni (de som inte redan vet)veta.

Efter två nätter utan sömn. Det vill säga ungefär tre dygn med två timmars sömn (på dagen idag) så är jag trött och mår illa. Jag vill bara sova sova sova. Håll tummarna för att jag får göra det är ni söta.
puss o kram till mina vänner och fina släktingar

Det blir alltid värre framåt natten...

Nu är det kväll och dags att sova. Då blir jag ensam med mina tankar. jag tycker inte alls om det. Jag önskar så att någon höll om mig tills jag somnar.

Björn Skifs säger det bra:

Det blir alltid värre framåt natten
Långt från alla ljusen alla skratten
Ligger vaken
Tänker på dig
Minns för mycket
Å är ensam

Jag är tacksam

Mitt i sorgen är jag ändå tacksam. Tacksam för att jag har så underbara vänner. Vänner som ringer varje dag och hör hur det är med mig.Som skickar mig fina mail. Som kramar mig hårt. Som bryr sig så mycket. Som inte backar för att de inte vet vad de ska säga. För det vet inte jag heller.
Jag är också tacksam för mina fina släktingar som finns där och stöttar mig, mamma och pappa.

Idag har varit en väldigt tuff dag. Men Heléne tog mig ut på en lång sväng till havet. Och Malin fanns där när jag kom hem, som den underbara klippa hon är i stormen jag kallar mitt liv. Och morbror Lasse som hela tiden finns för oss. Jag är så tacksam för att ni fanns där idag (och alla andra dagar).

Min bror har fått ro

Älskade bror, jag kommer att sakna dig. Jag hoppas du är på ett skönare ställe.

Mina tankar far omkring som skållade troll i huvudet. Det är sorgetroll i min mage, i mitt hjärta och i mitt huvud. Eller troll, det är svarta bestar som vill bita sönder mig om jag låter dem.
Livet ändras så fort. Ena dagen är det släktkalas då vi firade mammas 65 årsdag. Tre dagar senare dök livet ner i en djup krater. Det känns som om vi hoppas rakt ner i islandsjävla vulkanen. För idag fann vi min storebror död. Nu får skvallertanterna något att berätta om. De flaxar ändå omkring om olyckskorpar och snackar skit. Nu har de ett dödsfall att sätta tänderna i.
Men ni som tycker om mig, mamma och pappa. Bete er inte så. Snälla. Det gör tillräckligt ont ändå ska ni veta. var varsanna, framförallt mot mamma och pappa.

Nu drabbar askan MIG

Etta på alla nyheter just nu är ASKAN. Jag har såklart också följt med för att se hur det utvecklas. Samtidigt som jag blivit fascinerad av hur mäktiga vulkaner är(kolla bara vad som hände Pompeji)så har jag ändå tänkt att, ja det är ju skönt att det inte drabbar MIG i alla fall för jag ska inte flyga någonstans.
Men idag kom jag på det. Det är MITT fel att det blev vulkanutbrott.

Det är så att jag pratat med en kille på nätet i cirka tio år. Varje gång vi bestämt att träffas har det kommit något emellan. Inte småsaker heller, utan dödsfall(två gånger), lavinolycka med koma, lunginflammation, hus som brunnit ner och lite annat. Nu i slutet av april skulle vi äntligen träffas.
- Ja men det blir väl jordbävning eller något nu istället sa jag. hehe.
Detta i tron att nej, det blir det inte för han bor i Usa i ett område där inte är vanligt med jordbävningar, och i Sverige skakar marken sällan (det i skåne förra året räknas inte även om många pratade som om de varit med om en naturkatastrof).

Vad händer? Jo en jordbävning och vulkanutbrott. Men inte här och inte där, utan på Island!
Inte ens 1963 när det spottades lava på island så att en hel ö(Surtsey) bildades fick det så stora följder för hela europa. Men nu, 2010 blir JAG drabbad.
Vulkanjävel.

Bara ett litet utbrott

Åååååh vad jag är trött på pretto-människor! Folk som tar sig själva och sina åsikter på så stort allvar att man måste le. Antingen det eller slå in tänderna på dem. Varför kan en del inte inse att de flesta människor har mer än en sida? Att man kan vara både seriös och oseriös på en gång. Att man kan prata politik såväl som mode? Jag hoppas för en del människors skull att insikt kommer med åldern. Det är synd om människorna.

Pepplåten med stort P

Jag är inget större fan av boxning men ändå gillar jag Rocky. Det är då inte fightscenerna utan själva kämparglöden jag älskar. När Rocky klarar trapporna vill jag ställa mig upp och hoppa jag också!
Alla har vi våra egna trappor att klara, både fysiska såväl som psykiska. Att få jogga uppför samma trappsteg som Rocky en dag vore underbart. Att höra låten Eye of the tiger är en jäkla bra pepp som jag ägnar mig åt lite då och då(flera gånger dagligen just nu). Konstigt nog fick jag leta igenom många videos innan jag hittade den där favoritscenen är med. Men nu så!

Glassnostalgi i stora lass.

Igår köpte jag årets första glass! Då har våren kommit på riktigt på nåt sätt. Det blev en Solero Pineapple. Alltså en ananas saftis med ananasbitar i. Den var god. Ingen sensation kanske men god. Ben & Jerry har en jordnötsglass jag tänker smaka sen också men va fan..26 kronor för en pinnglass? Nej jag snålade och tog min solero istället. För övrigt är det konstigt att den enda Ben & Jerry Gb har sålt förut är en slags glasshamburgare som ser skitäcklig ut och som lockar mig ungefär lika mycket som om det vore en riktig hamburgare fast med stelfruset kött.
Jag är inte vidare förtjust i designen av glasskartan heller. Jag föredrar modellen a la -87.

Nej annat var det förr! Nej jag tänker inte prata om att det var 3 mil att gå till skolan. Barfota. året runt. Hade man tur fick man spikskor, fast med spikarna inåt för att dana karaktären. Fast egentligen hade min generation sockiplast och bmx-cyklar. Jag ljög litegrann om längden till skolan också. Barnen som bodde utanför och gick i klasserna där det alltid var minst någon som luktade ko och som hette e och f, de fick åka skolskjuts minsann.
Mer om detta intressanta senare, nu var det glass jag började prata om ju.

Första året jag tänker kommentera är 1984. Året då jag ännu gick i mellanstadiet och gick på mellanstadiediscon. Där skulle man gärna ha kläder som hette ngt med disco. Jag minns att jag hade ett disco-skärp(rosa) och en diskodräkt(vinröd tajt overall), sen hade jag disco örhängen också. Glittriga de också. Och discopärlor till håret. Och nån slags discosmink-penna jag fick av ägaren till Gul &Bla i Kristianstad. Jag var lite för liten för kläderna där men accessoarer, de fick jag. Nu blev jag ändå aldrig uppbjuden på våra mellanstadiediscon så det kunde ju ha kvittat egentligen.(Jag var nog för disco-cool och skulle passat på studio 54 i N.Y istället). Nu svamlar jag igen. Glass var det ju!


Som ni ser har jag bara ringat in två saker här på den tjusiga glasskartan från 1984.Det är: Lollipop! Glassen jag älskade. Det var tjock, krämig citronglass överdragen med nåt rosa sött. Sånt det krasade om när man bet i den. Och pinnen! Den var gjord i jordgubbsstång. Alltså-glass OCH godis i ett! Varför försvann den??? Och min andra fråga är vad var den där fågeln för ngt? Jag hade glömt honom. Tog gb-gubben livet av gb-papegojan? Det är ett brott jag inte sett utredningar om. Drama! Bilden var överlag ganska ful 1984.



Sen kom vi då till året 1985 och jag fick en ny favorit! Jelly Splitt! Den där isglassen med dallrande gele inuti. Man gnagde av isglassen och hade sen gelén kvar som man kunde svänga lite fram och tillbaks med. Trevligt det där. För Lollipop hade ju försvunnit. De jävlarna!


Nästa intressanta glasslass kom 1987. Det magiska året då jag gick på högstaidet. Killarna som absolut inte sett mig under låg och mellanstadiet började se mig. Tadaaa! Trevligt. Tänk vad en permanent kan göra mycket ändå. Då gick man in till fritidsavdelningen där de olika rummen hade namn som Mammas grotta och Stures lustgård. Där fanns även en glasskiosk. Det var DÄR vi fick träffa Dajmstruten första gången. Folk blev som galna. ALLA skulle ha den.

Fast det var även en del andra trevligheter det året. Som Schweitzernötpinne. Eller ännu hellre - Smack! Glassen med jordnötter, kola, marshmallows och chokladglass. En dröm! Och nu verkar den ha kommit tillbaks i Ben & Jerrys nya dyra version. Som ni ser ändrade x-15 både namn och smak. x-17 var inte alls lika god. Fast bilden det här året var snygg tycker jag

rösta mig till N.Y

Hej hej
Det kommer ett riktigt blogginlägg senare men jag tänkte lägga in det här så länge. Det vore roligt att få åka till New York och jobba så klicka gärna iväg mig dit.
puss på er som röstar ;)




http://tinyurl.com/yeykb44

Delar vad jag känner idag

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.

Drömmarna vi har känns som bleka höstar.
Där har sommaren redan regnat bort.
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort.

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.

Att vilja men inte känna är nog så svårt.
Att se men inte höra.
Du vände dig bort.
Du sa inget här är givet för sådant är livet.
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan.

Tro. Jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten.
Känna tro igen.

Det måste vara Daniel Westling

Åh herregud, Daniel Westling måste ha läst min blogg igår! Han höll nog med vad jag tyckte och har blåst av bröllopet med Vickan. För jag fick ett mail idag från "Meeting Millionaires" och det här måste ju vara Daniel. Fast han bor i Chicago. Men det är nog bara som han skriver. Jag förstår ju hur han måste tråna efter mig, men sorry Danne, jag vill inte. Du får fortsätta din skola till att bli kungligt bihang. Som en blindtarm ungefär.

Min kungliga krönika

Varför kan man inte gå ur monarkin? Om jag inte tror på gud kan jag ju gå ur svenska kyrkan. Snipp snapp. Men kungahuset måste vi tro på i evighet amen.
Jag har ingen lust att betala apanage för fem personer som gör vad de nu gör. Klipper band, inviger sjukhus(det är väl då man klipper band i och för sig), klappar sjuka ungar på huvudet, är med på utställningar och middagar. Jätteduktigt. Verkligen.

Jag har väl aldrig trott att de fem i kungafamiljen tillhör de vassaste knivarna i lådan, därför blir jag inte förvånad när Carl-Philip dejtar en tjej som är så mediekåt att hon visar brösten i Slitz. De tjejerna är väl inte heller direkt kända för sina skarpa hjärnor. A match made in heaven. Men jag har ingen lust att betala när de tu blir ett! Inte för Daniel och Victoria, inte för Madeleine och Jonas och ej heller för prinsen och hans tutt-tjej.

De är så otroligt ointressanta Vad står det om i tidningarna? Jo om hur dyra väskor och kläder de har. Gäsp. Eller hur snygg Madeleine är. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - jag känner tjejer som är så otroligt mycket snyggare än denna lilla hamsterkindade kvinna. Om hon hetat Madde Bengtsson och kom från Värnamo, klädde sig i kläder från H&M och jobbade i den lokala ica-affären, hade folk tyckt att hon är så fantaaaastiskt vacker då? I think not.

Nu tror ni kanske att jag är avundsjuk. Nej. Jag vill inte se ut som dem eller ha deras (brist på)intellekt.Men jo, visst vore det kul om hela svenska folket tvingades betala för att jag klappar en unge på huvudet och pungar ut med pengar när jag gifter mig. Jag hade nog fnissat i smyg.

Hej jag tycker om djur och natur och min högsta önskan är fred på jorden. Får jag rollen som prinsessa nu?

Gullig tjej men vacker? Kom igen. Bara för att hon inte ser ut som resten av Europas fula prinsessor(några få undantag) så gör det inte henne per automatik vacker.

Hellre harakiri än Ikea-barn

Att gå på Ikea i Älmhult brukar vara en mysig upplevelse. Jag tycker mycket bättre om det än de två Ikea varuhus som finns i Stockholm. Skönare atmosfär liksom. förutom idag. Men på annandag påsk spelar det nog ingen roll vilket Ikea man än åker till för det lär vara helvetet på jorden på alla.

Det kryllade av skrikande ungar och deras tafatta föräldrar. Eller föräldrar med jättebarnvagnar som inte flyttar sig. Här står jag! Som en jävla trafikpolis står de där och pöser och går de sen några steg så görs det helst lååååångsamt.Fy helvete för ungar på Ikea!!!
Jag kommer aldrig åka dit en helgdag igen, förr begår jag harakiri.

Jag blir mer och mer övertygad om att jag inte vill ha barn. De är jobbiga, skrikiga och allmänt pissjobbiga (med extremt få undantag). Hela min livmoder drar ihop sig i protest vid bara tanken på att inhysa en unge.
Det borde vara körkort på att få skaffa barn. De som inte vet hur man uppfostrar borde inte få skaffa. För bortskämda, skrikiga skitungar återspeglar ju oftast bara hur deras mamma/pappa uppfostrat dem.

Nu ska jag lägga mig på spikmattan och försöka komma över min barn-irritation.

*asg* *lol* och annat skoj

Jag satt just och läste om Aralsjön på Aftonbladet.se och blev chockad över hur mycket av sjön som är borta. 90 procent! När jag var liten var ju Aralsjön en av de stora sjöarna i världen som man satt och pluggade in tillsammans med städer, floder och annat till geografiproven där man sen skulle pricka ut på tomma kartor var de låg. Och nu finns den knappt kvar.

Fast nu var det egentligen inte alls det jag tänkte skriva om. Utan om en av kommentarerna som folk lämnat angående artikeln. En av människorna hade skrivit något där han/hon avslutade med *asg*. Används det uttrycket verkligen än?

Uttryck som *asg*(asgarv) eller den engelska motsvarigheten *lol*(laughing out loud)...Varför? Jag får en halvhysterisk känsla i kroppen om någon använder det 2010. Som om personen stannade kvar i 2004 och desperat försöker använda skämt som var gamla redan då. Lite som när man skrattar artigt åt någon som drar en rolig historia man hört 135 gånger. Eller så skrattar man inte alls. Men för att det inte ska bli väldigt konstig stämning så ler man lite förstrött samtidigt som 2004-människan själv *asg*'ar. Hur ofta är det vi asgarvar egentligen? På riktigt. Varför asgarvar en del så så ofta i text. Är text roligare?

Överhuvudtaget används väl det här med att göra saker inom stjärnor väldigt lite nuförtiden? Ni vet..*skrattar* *kliar mig i huvudet* *fiser* och andra verb. Eller är det jag som missat något? *undrar*
Släpp sargen och kom in i 2010. *bjuder in*

Både Bollen och jag har tappat studsen

Okej, första två nej tacken från förlag dit jag skickat min barnbok om "Bollen som tappade studsen". Båda är numera ett så jag fick ett negativt kinderägg på något vis. Hey, du får inte bara ett utan TVÅ nej i ett och samma mail.
Nu tappade jag tron på att höra ngt positivt från de fyra andra jag också skickade till. Jag tappade nog tron på ganska mycket nu. Tänk vad ett mail kan göra. Det är inte lika kul med påsk längre :(